Jag har alltid varit pysslig. De senaste åren har jag alltmer ägnat mig åt växter och särskilt sådana som kan ätas. Mat har alltid varit en hobby och jag börjar alltmer att uppskatta mat som tar lång tid, gärna hela dagar! T.ex. att koka fond. 2009 började jag mina bakexperiment. Efter några månader började jag experimentera med surdeg och sedan blev jag fast! Ingenjören i mig gillar det här vägandet, mätandet och experimenten med att ändra små saker och se vad som händer. Nu har jag testat både råg- och vetesurdegar, levain och olika fördegar. Jag är även stolt ägare till två jäskorgar och en baksten. Det är materialintensivt det här med brödbak!
Jag och levainen blev aldrig riktiga vänner... Kletiga och platta blev resultaten trots mera mjöl och jäskorg. Näh, det får gå ett tag innan jag testar det igen. Idag satte jag istället en ny vetesur. Mina gamla surdegar dog i våras efter dels långresa och dels köksrenovering... Denna gång testade jag Camilla Plums recept med lite fil och honung i startern. I slutet av veckan får vi se om det var en bra idé.
Idag har jag också gett mig in på något helt annat, nämligen att koka marmelad och chutney på plommon. Saftning och syltning är inget jag gjort förut, men mamma kom förbi med en hel kasse med plommon och då gick pysselsmurfen i mig igång! Både chutneyn och marmeladen blev goda, men troligen lite lösa... Har inte riktigt lärt mig att hantera den nya induktionshällen och värmen blev nog lite väl hög. Nåja, marmeladen funkar nog att ha i ett lite grövre rågbröd! Gjorde även en annan insikt. På pappret såg det ut att vara mycket enklare att koka plommonen hela i 30 min och sedan fiska upp alla kärnorna, istället för att pilla ut alla kärnorna innan man börjar koka. Så är det nog inte... Mina kärnor flöt inte upp så där fint som jag föreställde mig utan det tog en evinnerlig tid att hitta dem allihop. Kvarvarande plommon kärnade jag ur och frös in, och det var då jag insåg att detta gick fortare. Dagens långsam-mat-lärdom!
